Vi vill berätta hela vår story men publiken orkar inte lyssna
2009 november 10
Suckar du över presentatörers svårlästa och alltför många slides? Är du så bra själv då? Problemet är att vi vill berätta hela vår story men publiken orkar inte lyssna.
Här är den enklaste och bästa regeln jag känner till för organisering av presentationer: 10/20/30-regeln. Den säger att en powerpoint-presentation ska ha högst 10 bilder, pågå i längst 20 minuter och ha storlek 30 eller större på all text. Guy Kawasaki beskriver 10/20/30-regeln kort och konkret i en artikel på sin blogg A practical blog for impractical people.
Är inte det här väldigt beroende på vilken information som ska överföras? Kawasaki nämner ju att han inte vill se, för honom, ovidkommande information på slides, men om presentationen handlar om något tekniskt som man ska ta till sig så kanske det kan finnas en poäng i att ha många slides som efter presentationen kan delas ut till publiken.
Istället för att publiken ska sitta och ta egna anteckningar med allt vad den innebär i fråga om tappad koncentration, så kan alla få de där bilderna som de kan koppla till olika saker som presentatören sade.
10/20/30-regeln passar säkert jättebra för att fånga intresse från en publik som inte nödvändigtvis är intresserad av informationen som läggs fram, men räcker den till för att blidka en kunskapstörstande publik?
Du har en poäng i att det beror på vad som ska överföras (jag återkommer i ett kommande blogg-inlägg till illusionen om att kommunikation handlar om att överföra ).
Jag resonerar så här: En uppsättning slides till presentationen, och då gäller 10/20/30-regeln. En annan uppsättning att dela ut till den kunskapstörstande läsaren. Två syften, två dokument. Alltför ofta använder presentatörer en uppsättning slides både till syftet illustration vid presentation och rapport för läsning. Går inte, sorry.
Jag tycker 10/20/30 regeln låter helt lysande. Skall ha den i åtanke nästa gång man blir tvungen att öppna upp PowerPoint…