”Vi måste fira våra misstag!”

”Här är det tillåtet att göra misstag”

Hej och hå. Det snackas om lärande från misstag, om högt i tak, om experimenterande organisationskultur, om att fira misstag. Men det görs något annat: det straffas, tas i örat, utesluts, pekas ut, snackas.

Fira misstag? Hur långt får hycklandet gå? Vem vill fira ett misstag, vem vill snacka om att den gjorde fel, vem vill annonsera att den klantat sig? Alla vet att det finns mycket att lära från misstag men inte många gör det. Det är alltför riskabelt för karriären, tillhörigheten, positionen, tryggheten – tror man.

För att organisationer ska lyckas lära av misstag krävs enligt min erfarenhet tre saker:

• Ny syn på misstag
• Ny överenskommelse om misstag
• Nytt ledarbeteende vid misstag

För det första krävs en ny syn på misstag som kunskapsbärande händelser, något man ska närma sig i stället för att ta avstånd ifrån. Det är inte så intressant att ta reda på vilken regel som inte följdes eller vem det var som gjorde misstaget. Det intressanta är kunskapen som finns att hämta ur händelsen – fokusera på att hitta den.

Amerikanska marinkåren har en procedur de kallar After-Action Review (AAR) som har spridit sig i världens försvarsmakter. Den är robust och enkel och fungerar därför bra i alla lägen:

1. Hur tänkte vi att det skulle gå?
2. Hur gick det?
3. Hur förklarar vi skillnaden?

För det andra krävs en ny överenskommelse: Säg som det är, säg att ingen gillar misstag. Ingen gillar misstag, fatta. Sluta låtsas, väx upp, våga erkänna. Om organisationen är överens om att ingen gillar att göra misstag blir det lättare att prata om dem för dramatiken minskar.

För det tredje, troligen det viktigaste, krävs att ledare i sina handlingar visar att de 1) ser misstag som kunskapsbärande händelser, att de 2) inte gillar att göra dem och att de 3) drar ur kunskapen ur sina misstag. Att de gör detta så att folk ser med egna ögon; människor tror på vad de ser.

I ett klipp på Fast Company pratar John Arrow om att fira misstag, men inte fira för misstagets skull utan fira möjligheten till reflektion och ny kunskap. Fira behöver inte betyda att man köper tårta, det kan lika gärna betyda att man hedrar genom att uppmärksamma respektfullt, till exempel i en After-Action Review (AAR).

Ledarskap är inflytande så när du som konsult utövar inflytande leder du. Det har inget med position att göra, den i en grupp med mest inflytande är ledaren. Fast ledarskap är inget för otrygga, det är lätt att se, och ledare utan trygghet kommer att ägna sig åt bortförklaringar eller beskylla andra när de gjort misstag.

Men om du i din ledarroll lever de tre kraven ovan kommer andra att följa och göra likadant, jag garanterar. Alla gör nämligen misstag.

Improvisationsteknik går ut på att använda det som först dyker upp i skallen utan att tänka. Den bärande principen är att vi undermedvetet alltid har bra idéer och uppslag och att vi ska lita på deras kvalitet.

För att improvisera bra behöver man därför ha hög tillit till sig själv, bara en sån sak, och det går att träna upp. En spontan person litar till sina instinkter och uttrycker dem utan censur. Samtidigt fordras koncentrationsförmåga vilket kan verka motsägelsefullt – koncentration och spontanitet, hur går det ihop? Jo koncentration, inte på det intellektuella rationella utan på det intuitiva emotionella, och samtidigt en total närvaro i ögonblicket.

Detta kan vara brukbart till exempel när man får kritik som konsult, oavsett det gäller berättigad eller ogrundad kritik. I medievärlden finns begreppet pudel som många tror de behärskar men få verkligen klarar. Problemet är nämligen att man inte kan ljuga när man gör en pudel. Det är här improvisationstekniken kommer in för den bygger alltid på sanningen.

Som konsulter ska vi ibland göra en pudel när vi får kritik. En pudel, helt kort, är tre saker:

1. Medge misstaget. Förvånansvärt många snubblar redan här genom att förneka att det har hänt. Gör inte det, den som kritiserar dig anser ju att det har hänt och är det din kund spelar det liten roll vad du tycker. Medge alltså att det har hänt.
2. Ta ansvar, det vill säga bekräfta att du har en skuld i det inträffade. Gör detta oförställt för då slappnar din motpart av och ni kan gå till steg 3 där själva lösningen finns. Detta gäller oavsett kritiken har eller saknar grund.
3. Visa på en väg framåt, det vill säga berätta vad du tänker göra för att rätta till saken och för att undvika att det händer igen (i pudeln ingår inte att du sen faktiskt gör det du lovat men som konsult inser du att din trovärdighet hänger på det).

Vi såg ett  sorgligt pudelförsök när Beatrice Ask i ett möte hade sagt att misstänkta sexköpare skulle få hem särskilt färgade kuvert i brevlådan. Efter viss bearbetning av pressen (en ljudinspelning hade läckts) gjorde hon pudelns steg 1, hon medgav sitt påstående. Men sen föll hon tungt när hon med irriterad röst bagatelliserade påståendet och otåligt viftade bort frågan om sin skuld.

Suck, Beatrice, i det läget spelar det ingen roll att du är arg på att pressen hänger ut dig för småsaker. Du hade behövt improvisationsförmåga (och pudelkunskap) för att enkelt och snabbt ta på dig skulden och improvisera fram en charmig berättelse om din frispråkiga lite slarviga personlighet. Sen hade fältet varit öppet att prata om hur du i framtiden tänker agera för att bättre kunna uttrycka din intensiva (och legitima) önskan att skapa system där sexbrottslingar får vad de tål. Ursäkt gjord och kärnbudskap framfört, hur svårt kan detta vara undrar jag.

Vi tränade pudlar vid vår senaste kurs i improvisationsteknik på Malmökontoret. Svårt men nyttigt.

Men väldigt många människor önskar perfektion eller är rädda att göra misstag och därför gör de ingenting alls när det bränner till lite.

I grunden gör människan en av dessa två saker vid misstag: lär eller lämnar. Hon stannar antingen upp, reflekterar, drar slutsatser och gör kunskap av handlingen, det vill säga lär av sitt misstag. Eller så lämnar hon det, och här finns många metoder, till exempel:

• Det har inte hänt
• Det var inte jag
• Det var dom som började

Men den som lämnar ett misstag kommer att göra om det, igen och igen. Se dig runt, titta på hur folk beter sig efter misstag, lägg märke till hur vissa upprepar samma typ av fel.

Här är ett enkelt och konkret verktyg för att lära av misstag, kallat Good-Better-How:

1. Fråga vad som var bra.
2. Fråga vad som hade kunnat vara bättre.
3. Fråga hur det hade kunnat göras bättre.

Gör alla tre stegen, gör dem i den ordningen och lägg märke till vad som händer i ditt inre.

Många hoppar antingen över den eller skriver en doftlös rapport som ingen läser. Men inte Altran. Det skulle inte falla oss in att missa en chans, särskilt när det har gjorts misstag.

I sin bok Failing forward beskriver John C Maxwell regler för att vara människa, de skulle kunna vara skrivna om oss. Under rubriken ”folk tror att misstag går att undvika, det går inte” ger han fem regler. Känn lite på dem:

1. Du kommer att dra lärdomar
2. Det finns inga misstag, bara lärdomar
3. En lärdom upprepas till den är inlärd
4. Om du inte drar de enkla lärdomarna blir de gradvis svårare
5. Du vet att du har dragit en lärdom när dina handlingar ändras